måndag 5 juli 2010

Midsommarsemestern, del 4

Från landet bar det av till Falun, där det visade sig att mina annars så ordningsamma föräldrar hade "tappat bort" stora delar av de tillhörigheter som jag temporärt förvarar där (men de hade i alla fall renoverat fint under tiden). Så det var inte mycket annat att göra än att ge sig ut och titta på omgivningarna i stället. Det var i och för sig planen i vilket fall som helst, eftersom det var första gången Mario var i Falun.

Vi körde turistklassikerna varvat med mina egna personliga favoriter. Först av allt ägnade vi några timmar vid och i gruvan.

Stora stöten. Ett hål som är lika obegripligt stort varje gång. Och botten syns inte ens på bilden.

Vi gick ner i gruvan också, vilket jag gjort två eller tre gånger förr, men det var för så många år sedan att jag inte fullständigt mindes hur makalöst sensationellt underbart fantastiskt det är där! Att jag är starkt bunden till jord och berg har jag länge förstått, men denna omedelbara närhet gjorde mig alldeles hög. Doften, fukten, kylan, ljudet av grus och vatten under fötterna uppfyllde hela mitt medvetande. Givetvis finns det ingen bild jag skulle ha kunnat ta där djupt nere i berget som hade gjort upplevelsen rättvisa, så ni får nöja er med att titta på turister i hjälm.

Därefter blev det en runda på stan, med en titt på affärsutbudet, en tur förbi huset där Selma Lagerlöf skrev några av sina kända verk, glass i Geislerska parken och en stund i solen vid ån.

Både ute och inne runtom i centrum hittade vi dessa Kårebockar som målats på olika skojiga vis, till en tävling tydligen.

Sedan fortsatte vi upp till stans bästa utsiktsplats.

Vid hoppbackarna förstås.

Därifrån ser man snabbt att Falun mest består av skog.

På kvällen tog vi en promenad i närområdet, lekte på mina gamla skolgårdar och tittade på alla ställen där det bott folk jag känt, gick några av alla gamla välkända vägar och stigar och jag kunde konstatera att det, trots allt som tillkommit, inte förändrats så mycket på tio, tjugo år.

Skylt vid min gamla grundskola. Lyckligtvis var det inte på skolgården vi hade vår svenskundervisning.

Runn mötte oss med behagligt kvällsljus och sommarvarmt vatten.

En sådan dag av både turistande och hemvändande kan man inte vara annat än nöjd med. I synnerhet inte om bedömningen grundas på hur mycket så kallad vardagsmotion man har fått.