torsdag 17 juni 2010

Grönsaker i nervös väntan på dom

Förra sommaren var jag hemifrån i tre veckor i sträck utan att det fick några allvarligare konsekvenser för mitt hem. Jag lämnade mina krukväxter hos Göteborgsgrannen och så var det inte mer med det. Men så hade jag bara fyra krukor då också. För närvarande har jag tjugo.

Min hjärna kommer än så länge bara på fem möjliga förslag till lösning av problemet, och ingen av dem är särskilt bra.

Förslag 1: Låta någon passa växterna hemma hos sig.
Kommentar: Inte riktigt praktiskt genomförbart, eftersom de är så många.

Förslag 2: Låta någon passa växterna hemma hos mig, där de står.
Kommentar: Problemet är att det är så varmt och torrt hos mig att de måste vattnas i stort sett varje dag. Det är pyssligt även för mig som ändå är här för det mesta.

Förslag 3: Ordna ett bevattningssystem.
Kommentar: Mina erfarenheter av ickemänskliga semestervattnare är minst sagt dåliga. Så länge jag inte har ett växthus tror jag inte att jag kommer att lyckas fixa någon automatisk bevattning som fungerar alls.

Förslag 4: Ge bort, ta livet av, kasta, chansa och vara beredd att offra några av dem.
Kommentar: Bara så där? Efter månader av kärleksfull omvårdnad? Och skulle jag alltså välja mellan dem? Vill inte!

Förslag 5: Stanna hemma.
Kommentar: (Se föregående blogginlägg.) Ett korkat val av rena hälsoskäl. Stannar jag i stan hela sommaren kommer jag att må dåligt i vinter sedan.

Hur blev det så här? Jag som inte skulle ha några fler husdjur för att de gör det svårt att resa bort! Det här är ju nästan ännu krångligare! Uppenbarligen har min odlande omgivning haft mycket dåligt inflytande på mitt omdöme.