torsdag 6 maj 2010

What a mess!

En av mina vänner skapade ett Facebook-evenemang för att få hjälp med att samla ihop kvitton till en väska han ville ha. Jag tänkte genast att jag givetvis skulle bidra, för jag hade till och med redan ett kvitto han kunde få. Men så tittade jag på kampanjen och blev ganska sugen på den där väskan själv. Usch, vilken egoist jag är!

Jag antar att sensmoralen här är att man ska hålla sådana här grejer för sig själv, och inte berätta om det för alla man känner i syfte att kanske få lite hjälp, för att risken att en massa andra också vill ha och hinner före då är stor.

Okej.

Men nu bloggar jag om det. Ändå. Vad har man annars en blogg till?

Det är alltså dags för samlande igen. Och nu blir det en större utmaning att lyckas. Den här gången handlar det om messmör. Jag har gjort mig känd som messmörsätare (och här nere kanske framför allt för hur jag uttalar ordet -- därav rubriken), men så enormt mycket messmör förbrukar jag ändå inte att jag är i närheten av tolv förpackningar på ett par månader.

Så, alltså ... Den som inte har lust att samla till en egen messmörspryl men ändå råkar handla messmör och kan avvara kvittot vet ju vem som skulle bli tokglad över det, om jag säger så.