lördag 22 maj 2010

Varvet, hjulet och promenader runt, runt, runt

När jag tittade på Göteborgsvarvet för två år sedan var det mest för att jag bodde i Haga och bara hade att gå ut och gå en sväng på Vasagatan för att få se både löpare och folkliv. Idag var det en helt annan sak.

Idag var det nämligen den första riktigt riktiga sommardagen, den första dagen jag vågade ge mig iväg hemifrån sommarklädd (när det blir så plötsligt varmt som det blev här för ett par dagar sedan blir man liksom lite misstänksam och vågar inte lita på att värmen ens ska hålla i sig över dagen, om det överhuvudtaget är på riktigt), varenda människa tycktes vara ute i solen och det fullkomligt doftade semester och njutning av allting (utom av det där springandet i hettan, förstås). Idag invigdes också Göteborgshjulet, vad det nu ska kallas (bland förslagen finns Big Glenn, Gamla Hjulevi, Rullevi och liknande).

Hjulet. Det kanske inte syns på bilden, men det snurrade faktiskt.

Jag tog båten över älven, och för en stund gjorde jag ett litet uppehåll i mitt gillande av folkvimlet. Jag beklagar att jag inte kan hålla mig här, men ibland är folk sådana otroliga idioter! Som när de som ska stiga på en buss eller spårvagn är så nojiga att de inte klarar att vänta på att folk ska kliva av innan de tränger sig på, eller helt enkelt bara står i vägen mitt framför dörrarna, så att det blir totalstopp åt båda hållen.

När jag nu i godan ro stod och väntade på färjan samlades säkert hundra andra väntande ute på den lilla bryggan. När båten närmade sig packade de ihop sig ytterligare, uppenbarligen utan en tanke på att det var lika många som skulle i land. Flera bakom mig bekymrade sig visserligen över detta, men vad hjälpte det? Kaptenen fick tuta på folk för att de skulle begripa att de måste skingra sig för att släppa förbi de ilandstigande.

Inte precis övertydlig bild, men ni kan förhoppningsvis föreställa er.

När vi väl kommit ombord fick jag dessutom ett hispigt gäng med tonårskillar bakom mig. De bråkade om var de skulle sitta och tjafsade särskilt med en i gänget. Det skulle de nog inte ha gjort, för uppenbarligen var han den enda med något i huvudet. När vi kom till Lindholmspiren annonserade de högt och tydligt att de skulle gå av (skönt, tänkte jag), men sedan gick ändå bara killen med hjärnan i land. De andra hade fått syn på den långa raden löpare som passerade på stranden och började klaga över det. "De är överallt ju! På den bron och på den bron och där ... Det kanske är flera lopp! De är ju överallt!" (Ja, varför tror ni att det kallas Göteborgsvarvet?)

Färjan låg stilla i flera minuter och killarna fortsatte tjafsa. När vi sedan lämnade kajen blev det fart på dem. "Vi glömde gå av!" hojtade de till varandra trettifjorton gånger, fnittrade löjligt och frågade hysteriskt vart de nu var på väg, vad som skulle hända med dem och hur de skulle hitta sin kompis. Till slut kom de på att de kunde ringa honom och så upprepade de allt även för honom. Sedan klev både de och jag i land vid Slottsberget och ganska snart mötte jag killarnas kompis, som snällt hade promenerat dit och mött dem. Stackarn.

Sedan glömde jag bort att vara irriterad på idioter mer, för det var så ofantligt härligt ute, så varmt, skönt och somrigt, folk satt på bryggor och balkonger, solade, grillade och bidrog på precis alla sätt till att förstärka mitt-i-sommaren-känslan. En hel del stod också och hejade längs löparnas väg, för att inte tala om alla som faktiskt också sprang.

Alla har vi väl någon gång undrat vad man får om man tar tusentals pappersmuggar med vatten och placerar befolkningen i en medelstor svensk stad ovanpå? Nu tror jag att jag vet. Man får pappersmassa som räcker till nästa dags upplaga av morgontidningen på samma medelstora svenska ort. Eller om det är pölsa till alla ortens skolbarn?

Jag promenerade runt i timmar på olika håll i stan, åkte båt ett par gånger till, såg den sista löparen passera och plastbanden längs vägen plockas bort. Det blev kväll och det var fortfarande lika varmt och skönt ute. En sådan dag måste man ju bara dra ut på lite extra. Och hur kan man bättre avsluta utomhusdagen än på en kaj eller uteservering, i en trädgård med grill eller på en balkong tillsammans med andra plötsligt sommarfnattiga nordbor?