torsdag 25 mars 2010

Okej då, vår

Exakt så här ska övergången mellan vinter och vår organiseras. Först några decimeter snö och kallt och sedan tvärt stabilt supertöväder, så att allt försvinner på kortast möjliga tid. (Vårfloden är en nackdel, det inser jag, men nu utgår jag naturligtvis från mina egna behov.) Några dagars elände på vägarna är förstås oundvikligt, men sedan är det bara att studera hur snöfläckarna raskt krymper framför ögonen på en ute i middagssolen.

På gatorna som ännu inte sopats är gruslagret flera gånger så tjockt som på mina föräldrars så kallade grusgång. Jag gick i några dagar och roade mig med att försöka föreställa mig hur mycket grus det kan ligga utspritt på Göteborgs gator och cykelvägar. Till min stora tillfredsställelse stod det sedan om just detta i tidningen igår. Siffrorna är visserligen bara en uppskattning, och det gör fortfarande inte att jag kan föreställa mig mängden grus (enligt GP 25000 ton). Men jag tycker om att få svar på frågor.

Och jag tycker faktiskt om våren också, när den väl har kommit och den jobbiga vägen dit från den okomplicerade vintern är avklarad. Åtminstone gillar jag den utan invändningar i ett par veckor, eller vad det nu tar innan pollensäsongen drar igång med full kraft.

Så bara därför, eller jag menar, för att det var uppåt 15 grader varmt idag och absolut nödvändigt att ta fram en tunnare jacka, och för att jag i min lilla hall inte har plats för mer än två par skor och en jacka åt gången, fick det vara nog med vinterkläder nu. Bort, undan, iväg till tvätt och in i skåp. Så var det avgjort. Inget velande, för nu är det vår.