fredag 11 december 2009

Utan mamma i provhytten

Åkte på stan i julklappsärenden och kanske lite för att titta på julstaden, men kom hem med en julklänning till mig själv.

Det första jag sa till mig själv när blicken föll på den och hjärtat började slå lite fortare var att om det är något jag inte behöver lägga pengar på just nu så är det fler festklänningar. De används aldrig så många gånger att de är riktigt värda sitt pris, och behöver man verkligen ha något nytt på sig varje jul inför familjen?

Eftersom jag var svårövertygad återvände jag efter bara någon minut med den uppmuntrande tanken att om jag provade klänningen skulle jag säkert upptäcka att den inte passade mig så bra, och sedan lätt kunna gå vidare med mina ursprungliga ärenden.

Men den var så snygg! Visst, den är av den modell som kan få en att se en aning gravid ut, men det kan jag faktiskt ta. Hellre det än att folk klagar över att jag är mager. Eller så är det åldern. Fast förresten kan man lika gärna få associationer till Jane Austen. Vilka bröst man får i en sådan här klänning! Och så är den snyggaste röda, skönaste sköna, har rosett (ja, förlåt då) och speciellt idag var det urläckert med röd ärmlös klänning för då matchade bölden på min arm så fint.

Jaha, nu då? Å ena sidan har jag öppet köp. Å andra sidan blir jag sprittande glad av att titta på den här klänningen, känna på den, ha den på mig. Och det var rabatt, så den var inte svindyr ändå. Men säg, vad ska jag göra? Kan jag räkna med att de som får äran att se mig vid helgernas festligheter betraktar det som en julklapp att få se mig i den här tjusiga klänningen?

Den här bilden säger givetvis inte mycket om verkligheten, men den bidrar ju med lite färg till bloggen i alla fall.