onsdag 9 december 2009

Strategibyte

När alla andra blev så glada över att november var slut blev jag bara stressad och fick ångest. Jag har de senaste veckorna varit trött oavsett hur mycket eller lite jag har sovit (inte brukar väl jag påverkas så av mörkret?), men när jag väl sover drömmer jag dryga och bisarra drömmar som bara gör mig mer stressad.

Jag försökte vara duktig och låta bli att lägga tid på "onödiga" saker som städning och annat grejande för att i stället plugga, men till slut insåg jag att det inte gjorde läget ett dugg bättre eftersom jag inte kan koncentrera mig på någonting alls när det finns för mycket att hålla i tankarna. Så jag ändrade taktik och återgick till den gamla beprövade studentmetoden "göra allt annat först". För vad har man att förlora när det redan är så illa det kan bli?

Först av allt tog jag mig idag äntligen i kragen och begav mig ut i okända kvarter för att hitta den vårdcentral som förhoppningsvis skulle ha vaccin mot den nya influensan (aka svinis) till mig. Jag har skjutit på det av flera anledningar, bland annat efter alla rapporter om vaccinbrist. Jag föreställde mig långa köer eller att få återvända med oförrättat ärende. Men det gick så lätt och smidigt så. Tio minuter efter att jag först siktat vårdcentralen var jag färdigvaccinerad och ute igen.

Sedan gick jag nöjd hem och städade, delvis för att fortsätta att stöka undan störande moment, men också mycket för att jag inbillar mig att det skulle kunna minska de eventuella biverkningarna. Jag tror nämligen att om jag får några fysiska obehag efter vaccineringen så är det inte otroligt att de till stor del har psykiska grunder. Jag menar, säger folk åt mig att jag ska få ont i armen och känna mig febrig så är det nästan garanterat så det blir. (Man är väl en lydig flicka!) Alltså var det bäst att hålla igång fysiskt, för då tänker och känner jag som minst. Och annars är det åtminstone färdigstädat om jag verkligen får feber.

Så, nu kan jag vänta på att antingen få må precis så bra som jag förtjänar efter att ha följt samhällets uppmaning att vaccinera mig (fast jag gjorde det ju för att det var något jag kunde göra gratis förstås!), eller på att bli lite ynklig och i behov av ompyssling. Nu behöver jag bara skriva runt 783 mejl, gå på internetbanken och kolla upp några julklappar också, så ska jag nog kunna koncentrera mig igen sedan.

Just det, jag hittade något underligt när jag letade lite information innan jag gick till vårdcentralen:
Det här är det enda ställe jag har hört talas om som inte bara frågar efter en arm att sätta sprutan i.