tisdag 1 december 2009

Komma ifatt december

Advent, december, vintern avlöser hösten, år och termin går mot sina slut, och jag känner mig mer efter än vanligt i år. Jag vet vilka datum det är, att det är 30 november och 1 december, för jag gratulerar folk som fyller år och har namnsdag, och jag vänder blad i almanackorna, men det tycks inte betyda något. Det går inte in i mitt huvud helt enkelt. Trots glögg, julbelysningar, stakar och stjärnor i fönstren överallt, julmarknad i helgen och att december kom med frostvita tak och prasslande gräsmattor har jag inte riktigt fattat vart vi är på väg.

Att det plötsligt är julkalenderdags igen (kolla länken, ni som gillar att läsa!) kom med andra ord lite som en överraskning. Och hade det inte varit för att jag hade vägarna förbi mitt postfack idag och därmed hittade den årliga lilla adventskalendern från mamma där hade jag kanske inte kommit att tänka på att det borde komma en sådan än på ett par dagar eller så. Fast jag visste direkt vad det var när jag såg ett litet vitt kuvert längst inne i det skumma postfacket, och öppnade med barnslig förväntan den första luckan, vilken till min stora glädje visade sig innehålla en trumpetspelande kanin. Det kunde inte ha varit mycket bättre.

Även jag har en adventsljusstake, men lådan med diverse pyntgrejer var visst något jag inte ens tittade på när jag var i Falun och hämtade saker inför flytten tidigt i våras. Men det gick bra utan ljusstake förra året och det ska väl gå lika bra i år. Jag har åtminstone min ljusslinga, som nu åter har lindat sig kring dekorationsträdet i fönstret (för att påminna om de ljusklädda träden utomhus). Nu har trädet fått utgöra adventspynt i mitt fönster på fyra olika ställen på lika många år, och jag kan inte låta bli att undra var det kommer att stå nästa december, för här är det väl inte särskilt sannolikt att det blir. Det borde det i alla fall inte, för då ska jag enligt planen inte vara student längre, men sådant där vet man ju förstås aldrig.

Adventspyntat träd. I år blev det förutom ljusen och förra årets julpynt också de prylar som hänger i trädet året om. Det blir mer julträdskänsla så, tycker jag för tillfället.

I solnedgången var jag nere vid Härlanda tjärn. Det var ovanligt lite folk ute och ganska fridfullt. Fullmånen lyste över vattnet som låg absolut stilla, bortsett från den lilla våg som uppstod efter en förbisimmande and, i vassen var det is och på bryggan syntes mina fotspår i frosten. Där stod jag sedan i några minuter och såg ut över vattnet på samma sätt som jag brukar göra i mitt paradis. Det gav nästan samma lugnande och stärkande effekt också. Efter några minuter kom dock flera flockar med skränande kajor och jag gick hemåt igen.

Eftersom bilden från tjärnen är tagen med rutten mobilkamera kommer här en bonusvy med decembersol och fullmåne över Östra sjukhuset.

Jahaja. Pynt, kalendrar och kyla i kinder och lungor. Kanske kan också jag snart fatta.