torsdag 24 december 2009

Julens små iakttagelser: granen

Eftersom jag var ensam hemma idag fick jag sköta granpåklädningen helt på egen hand. Det var något nytt. Men redan att granen stod inne och hade försetts med belysning innan jag anlände var ovant. Där krossades min illusion om att mamma behöver mig för att kunna få ljusen på plats.

Granen är kort och tjock och har knubbiga kvistar med barr som varken doftar, sticks eller faller av. Att den är tät har sina fördelar, kanske främst estetiska, åtminstone om man är så försiktig med pyntandet som vi brukar vara. Men tätheten medför också att många saker man hänger upp mest bara lägger sig på närmaste lägre gren.

Helt traditionsenligt placerade jag i alla fall bjällror längst ut på de grenar som folk med största sannolikhet kommer att gå rakt igenom vid den något krångliga passagen till matrummet. Och till "mitt" rum. Så att jag hör när någon närmar sig. Den traumatiska upplevelsen från den där julnatten när jag råkade vara vaken och få syn på tomten har satt sina spår.


Så här brukar vi göra när vi klär granen annars.