måndag 26 oktober 2009

Vaken i mörkret

Jag har sällan problem med att sova nuförtiden, när jag väl bestämmer mig för att göra det alltså. Så varför ska det vara så svårt när man som mest behöver det? När man till exempel har feber ska det väl vara bra om kroppen får slåss mot det onda i fred, utan att det går åt en massa energi till snurrande i sängen och tankar på klockan och silverfiskar och morgonmänniskor och allt vad det är? Är det så att jag undermedvetet inte litar på min kropp och att den ska klara av att stå emot invasionen själv, så att jag inte vågar vända ryggen till medan försvaret jobbar?

Förresten, var det inte meningen att det åtminstone skulle bli ljust lite tidigare på morgonen, nu när eftermiddagarna har tagits ifrån mig? Har jag inte märkt i så fall.