söndag 11 oktober 2009

Kulturnatta blir shoppingorgie

Äsch, ta nu inte så hårt på rubriken. Jag har inte förshoppat mig, även om kommersen måhända fick gå ut över kulturutövandet en aning under Kulturnatta i fredags kväll.

Att jag alls var på Emmaus så snart igen berodde på att jag äntligen ville ta en chans att höra The Sunday Loud Music Club, när de spelade där på kvällen. Jag hade dock stämt möte med Mario dessförinnan, så vi var där redan när butiken öppnade för kvällen en stund före underhållningens början. Och hans avsikter var något olika mina, insåg jag snart. För när han hade arbetat sig igenom herravdelningens hyllor och jag tassat omkring och lojt småtittat på sådant som på sin höjd var lustigt men inget jag skulle fundera över att ha själv, drog han med mig till ställningarna med kulturtantskläderna och tyckte att jag åtminstone borde spana efter någon partytopp till lördagens spritfest.

Jag var skeptisk, men lät mig motvilligt vallas runt bland de fullproppade klädställningarna. Jag behövde visserligen minst ett par byxor till, och dessutom tyckte jag att det saknades någon trevlig höstkjol i min garderob, så jag började så smått titta lite mer ingående på plaggen omkring mig.

Så hängde den plötsligt framför mig: en grön manchesterkavaj! Jag vet inte hur länge jag har drömt om en egen manchesterkavaj, och det där med grönt är något jag nästan har börjat driva med mig själv för att jag dras så till. När så detta plagg uppenbarade sig för mig vände därför allt, då kavajen till råga på allt var i min storlek (åtminstone med skapligt god passform) och såg väldigt lite använd ut.

En sådan möjlighet måste givetvis tas tillvara. Och min inställning att det vore osannolikt att jag hittade något jag gillade och som också passade försvann spårlöst och ersattes av den mindre logiska tanken att fanns det ett perfekt plagg borde det finnas flera. Så jag letade vidare, nu med betydligt högre förväntningar, medan Mario höll sig i närheten som det perfekta shoppingstödet, tittade med mig, hade idéer, stod utanför provhytten och gav råd och hjälpte mig att resonera mig fram till de avgörande besluten.

Förutom kavajen blev det till slut inte bara en utan faktiskt två trevliga och kulturtantiga höstkjolar, en rutig i något åt grönbrunrosaorange och en i brun manchester (mmm, manchester, vilken höst det kommer att bli!), samt två toppar, en som kändes för kort men som på alla andra sätt var väldigt trevlig och en som var given för att den var en äkta Hello Kitty-topp som såg helt ny och oanvänd ut.

Redan på andra försöket lärde jag mig alltså att handla begagnade kläder, även om det krävdes målmedveten styrning från min shoppinghandledare. Så Kulturnatta blev alltså inte riktigt som jag hade väntat mig, men ojoj, så nöjd jag var med både kvällen och mina inköp! Den partytopp jag var mest osäker på om jag skulle få användning för (den korta men klämmiga) hade jag sedan på mig redan på festen igår. Jag kom snart på att toppen, trots att den är rätt olik mina andra kläder, matchade lite av varje som jag redan hade. Ibland inser man det inte förrän man tar hem ett plagg och presenterar det för den övriga garderoben, lika väl som det förstås kan bli precis tvärtom.

Jag missade nu ändå inte helt det jag kommit dit för heller. Jag hann hälsa lite snabbt på Översättarhelena som var med och spelade, och så kunde jag njuta av musiken både på avstånd från provhytten (den hördes till min glädje bra genom allt kulturtantsshoppingpladder) och mot slutet av spelningen mer aktivt från närmare håll. Det blev en liten vända i omgivningarna kring Linnégatan sedan också, vi beblandade oss med glada människor på långgatorna och Järntorget och det kändes som det alltför snart var dags att slita sig från mina gamla kära kvarter för att åka hem igen. Men som Kulturnattafirande dög det hela mer än väl för mig.