fredag 23 oktober 2009

För att upprätthålla balansen

Jag är inte så gnällig som jag låter. Kan jag hjälpa att jag pratar något slags halvmaskerat bergslagsmål med inslag av östgötska? Nej, det kan jag inte! Alltså låter jag lite gnällig. Okej?

Men för säkerhets skull får jag väl balansera med lite extra positiva tongångar här på en gång då. Det är lätt. För i onsdags tog min nuvarande kurs mig till dialektarkivet på DAG! Jag som har skrivit uppsats om ortnamn borde förstås redan ha varit på exempelvis namnavdelningen i Uppsala, men nu har jag inte det, så sådant här är fortfarande dödshäftigt i min värld.

Vi fick hålla i hundraåriga handskrivna typordlistor, titta på dialektkartor som ritats och klistrats ihop av pilliga språkforskare med mycket tid i en annan tid och höra berättas om Västgöta-Bengtsson. Och sedan gick vi därifrån och pratade förstås inte om annat än dialekter. Två av oss fem på kursen har faktiskt bergslagsbakgrund, och vi gick nu där på Avenyn och tillät oss att låta precis så gnälliga som vi kände för, eftersom det var vårt modersmål.