torsdag 3 september 2009

Labyrinter och regn på väg mot hösten

Jag upptäckte lyckligtvis redan igår att den nya kursen som startade idag skulle hållas i en universitetsbyggnad som jag inte ens visste fanns, så jag var nu där i god tid och letade. Faktum var att jag tyckte att jag var ute i lite väl god tid, så när jag hittat adressen och gått förbi huset tog jag en extra promenad för att fördriva några minuter. När jag kom tillbaka upptäckte jag att det var först där den riktiga utmaningen började.

För att komma till rätt sal var man nämligen tvungen att hitta den enda ytterdörr i hela byggnaden som inte var låst, därefter gå en trappa ner, svänga höger genom en dörr, gå en halvtrappa upp, ta vänster genom nästa dörr (där första synliga skyltningen dök upp), gå rakt fram i en gång mellan flyttkartonger och sedan krångla sig in genom en dörr längst inne i skumrasket bakom kartongtravarna. Där fick vi sedan hålla till i ett litet källarrum utan fungerande belysning.

Själva kursen verkar väl för övrigt hyfsat intressant, med tanke på att jag valt den bara för att den är obligatorisk för min examen. Vissa moment kommer säkert att kännas lite som en repris på gamla kurser, men det får man ta ibland. Gick därifrån lite lagom motiverad. Inte supertaggad, men tillräckligt för att ändå vilja sätta igång direkt medan det inte finns så mycket att göra och allt är så här härligt överskådligt och lättbearbetat.

Och att promenera i regn efter höstterminens första dag på universitetet kändes passande. Vad skönt det är att komma hem sedan en sådan dag, att byta sina blöta kläder mot torra, rena, mjuka och sedan kura inne, titta ut på regnet genom sina stora fönster, ha lite att plugga på utan att behöva stressa eller ta i så mycket och att kunna stanna inne och bara må bra.