tisdag 15 september 2009

Fått blodad tand för bloggen

Somliga tror visst att jag har saker att berätta och undrar varför jag inte bloggar. Då säger jag:
  1. Jag har inte lust.
  2. Allvarligt, det finns verkligen inget att säga.
  3. O!
Men okej då. Om man tänker efter finns det alltid något att säga. Datorn hjälper ju dessutom så gärna till med att fylla ut texten (vioolket kanske ändå ionote alltiood är helt upoposkattat), så om jag vill kan den bli lång utan så mycket ansträngning.

Nu ska jag berätta i alla fall: Idag fyller den här bloggen två år. Det låter osannolikt, men arkivet håller ordning på datumen. Bloggat har jag gjort sedan 2005, men att just denna blogg redan har hunnit bli så här gammal känns lite märkligt. Tiden svischar förbi som måsarna i luften utanför mitt fönster en blåsig dag.

Jag firade hur som helst med en liten karamell som jag hittade i köksskåpet. När det bara var en tunn, vass flisa kvar av karamellen lyckades jag skära mig precis mitt på tungspetsen. Det blödde rejält. Jodå, ska det firas så ska det göras ordentligt. (Men nej, jag fotade faktiskt inte.)

Den här skadan var dock inte fullt så dum som när jag i söndags krockade med en svängande dörr och körde armbågen hårt in i sidan på mig själv. Jag är fortfarande både blåslagen och öm och förbluffad över att det var fysiskt möjligt att göra så.