måndag 10 augusti 2009

Mot vardag och höst

Tillbaka i Göteborg. Ovant med staden omkring sig, med alla bilar och människor och utbudet av affärer. Ovant att åka buss. Ovant att ha tid att sitta vid datorn och att ha snabb uppkoppling och möjlighet att uträtta en massa saker jag inte har kunnat göra obehindrat på veckor. Ovant att vara för mig själv mer än några enstaka timmar.

Jag kommer på mig själv med att redan sakna den accepterade sävligheten, allt det vardagliga som stryks från schemat när man är på landet, bristen på tekniska finesser och kommunikationsmedel, vilket gör det möjligt och ibland nödvändigt att hoppa över att göra vissa saker man annars kanske borde, att alltid ha människor i närheten som inom någon timme noterar om jag är försvunnen eller om något har hänt. Till och med att inte längre bära omkring alla mina tillhörigheter i väskor känns lite småtrist.

Det går lättare än väntat att vänja sig vid förändrade förutsättningar, och jag brukar snabbt anpassa mig till att komma hem också. Oftast fortare än så här, men det beror nog på att jag inte varit hemma på allvar förrän i kväll, trots att jag återvände till stan för två dygn sedan.

Jag tycks också redan i vissa avseenden vara tillbaka i gamla spår, men efter att ha sovit halva dagen är det väl inte så konstigt att jag är pigg och inte alls har lust att sova fast klockan närmar sig femslaget. Dessutom går solen upp betydligt senare nu än senast jag satt här och pysslade mig genom nätterna, så jag hinner mer före soluppgången nu. Dock planerar jag att redan den kommande veckan skärpa mig och ta itu med vardagslivet, gärna på dagtid. Nåja, det återstår att se hur det går, men intentionerna är åtminstone goda.