onsdag 12 augusti 2009

Mindre entusiastiskt

Kulturkalaset har dragit igång här i Göteborg. Förra året sprang jag som en galning på allt jag hann med (den som inte minns eller tror mig kan med fördel kasta ett öga på augusti 2008 i bloggarkivet), vilket var ganska mycket, tack vare att jag var ledig och bodde mitt inne i smeten. Ändå var det mycket jag hade kunnat tänka mig att se som inte kunde passas in i mitt schema.

Nu blev jag glad när jag insåg att det här plötsligt uppdykande kalasandet sammanföll med mina behov av att ta mig in till stan för att återse de stora gatorna och stenhusen, få tillbaka känslan av att vara i stan och känna mig hemma, se turister och turista lite själv och så vidare. Men när jag skummade igenom kalasprogrammet hittade jag nästan ingenting som föll mig i smaken.

Det är alltså ungefär likadant som det har varit med Liseberg i år. Förra året sprang jag där mest hela tiden, ibland ett par, tre gånger i veckan. I år har jag så här långt varit där två gånger, varav den ena nästan motvilligt.

Och jag undrar nu om det som händer är precis det som jag lite skämtsamt förutspådde när jag pratade om att mitt galna turistande under det första året i stan berodde på att jag sedan antingen skulle flytta härifrån igen eller bli som alla andra göteborgare som inte orkar bry sig om att se och göra någonting av sådant här i den egna stan.

Lite kanske det i och för sig kan ha att göra med att jag har flyttat. Här en bit utanför centrum är det mycket lättare att glömma att jag faktiskt ändå bor i Göteborg, och det är klart mycket lättare att bli lat och strunta i att åka in till stan för att göra saker om de inte är ordentligt planerade tillsammans med någon annan som ser till att jag kommer iväg. Det kan också vara så att jag har skaffat mig lite andra sysselsättningar sedan förra året. Och faktiskt, åtminstone teoretiskt, så kan det ju tänkas vara ett "sämre" utbud av nöjen här i år, och att jag hade en enorm tur att mitt superturistår i stan var just förra året.

Men ändå, kan det vara så att jag börjar bli som göteborgarna i allmänhet? Så trist i så fall. Inte var jag väl helt klar med den fascinerade lantisens perspektiv på saker och ting? Nej, jag tror bestämt att en uppryckning är på sin plats. Om jag bara orkar bry mig om att ta tag i saken.