tisdag 25 augusti 2009

Känna sig för eller ta för sig?

Lika ovan som jag är vid att pendla är jag vid att "känna mig som hemma" i för mig helt främmande människors hus. Det må vara naturligt för dem att säga att jag ska äta ur skåpen och använda alla deras grejer, men jag behöver nog lite mer än en kväll för att sluta tassa på tå och försiktigt sätta mig på ytterkanten på stolarna.

Katten som ska vaktas tog dock det plötsliga bytet av familj med sådan ro att jag först trodde att han var drogad. Han verkade tycka att det var den naturligaste sak i världen att jag, en total främling som aldrig ens varit på besök tidigare, skulle vara i hans hus medan hans riktiga familj var borta. Jag känner honom ju inte än, men jag misstänker starkt att han är nöjd bara han får mat och mys.

Jag skulle också vilja vara så där enkel lite oftare. Men det är väl bara att inse att vi inte alla är exakt likadana, varken människor eller katter. Tack och lov.