måndag 10 augusti 2009

Dagarna på andra landet

Det blev alltså mer lantvistelse, mer skog, bad, blåbärsplockning, grill och stilla nätter med syrsor och månsken.

Det ser nästan precis ut som man vill tänka sig Småland, och det är inte så dumt tänkt, för det är faktiskt nästan Småland också.

Det var kräftor som showade i bäcken, en liten ödla som höll mig sällskap på dass under en regnskur, grodor på vägen, tama fiskar i sjön, möss som travade runt i husväggarna om nätterna, gosiga katter vid knuten och fästingar på benen. Och det var plötsligt jag och en älg, för några ögonblick ensamma med skogen. Det var djurens värld och jag fick vara i den för ett slag och vara den som fick anpassa sig.

Ännu fler fjärilar överallt!

Det var också människor: gemenskap, skratt, släktingar, utflykter och sena kvällar. Det var bröderna (jag tror jag ska kalla dem Mario och Luigi här i bloggen, trots att de varken är italienare eller rörmokare, men något vill jag ju kunna kalla dem vid behov) och deras goda humör, mat och idéer som alltid piggar upp. Det var tandborstklubben, spel, vattenpipa, stjärnkikare, tårta och tankar på och planer inför hösten.

Körsbären hängde ogenerat och frestade på plockvänlig höjd, som om ingen människa fanns i närheten.

Medan bröderna krigade inne i soffan framför en bildskärm utkämpade lupinerna sitt eget krig ute i solen, ihärdigt avfyrande sina små ärtbössor i alla riktningar.

Även den annars mer mänskligt fyrkantiga konsten sköttes förnämligt av naturen, som utan att fråga tog sig in på alla områden.

Och det var så långt, långt tillbaka till vardagen. Men den fanns alltså kvar när jag kom tillbaka till stan, hur mycket jag än hade glömt den. Det mesta var också som vanligt: 30 grader i mitt stängda rum (som så underbart såg ut precis som jag lämnat det, helt orört utan otrevliga överraskningar), inget mer än en hyresavi i postfacket efter nästan fyra veckor, samma gamla folk som hängde i trapphuset. Kylskåpet är nu åter fyllt med det mesta av det vanliga och krukväxterna är hemma igen (dock i bättre skick än jag lämnade dem före semestern), jag har packat upp och tvättat, så som sagt är det nog vanlig vardag snabbare än jag anar.

Men jag hade för ovanlighetens skull använt allt i packningen, sånär som på regnkläderna och diverse strumpor. Det tycker jag är ett rätt bra tecken på att tiden på resande fot har varit lyckad. Och lång. Dessutom har jag nu runt 300 olästa blogginlägg och har ingen koll på nästan någonting som har hänt nästan någonstans i världen de senaste fyra veckorna. Visst låter det nästan som om jag har haft semester!