söndag 5 juli 2009

Väder är ett samtalsämne som aldrig blir uttömt

Äntligen kom regnet även hit, men än så länge inte i några mängder som leder till katastrofrubriker. Det syntes knappt ens, utan verkade mest vara ett moln som för en kort stund på kvällen försiktigt sänkte sig ner över berget jag bor på. Men doften gick inte att ta miste på. Underbart! Och jag får känna mig sval och skön för första gången på evigheter. För någon som starkt ogillar att svettas har det tagit lite extra hårt på både kropp och psyke att tvingas vara konstant svettig i många dagar, och de senaste dagarna har jag varit ganska retlig och låg.

Det har känts lite konstigt hur alla överallt i landet verkar ha fått regn och oväder medan vi här i Göteborg bara har haft sol, 84 grader varmt och (för att vara i den här stan) vindstilla dag ut och dag in. Jag vill bara påminna om detta en gång till, när folk så småningom på nytt kommer att börja tjata om att det regnar så mycket här. Jag tycker att det verkar vara rätt vanligt att Göteborg hör till de varmaste platserna i landet också.

En sak som är precis som det ska vara på sommaren är att jag har glömt hur det känns att ha på mig byxor och strumpor. Så minns jag det från min barndom. När skolan började och jag därmed ofta ganska snart var tvungen att sätta på mig jeans kändes det alltid så underligt och stelt. Så kommer det att bli nu också, och rätt snart antar jag, för inte dröjer det till augusti innan det blir svalt nog för långbyxor. Om inte annat ska jag åtminstone snart resa till kallare länder.