måndag 6 juli 2009

En annan sorts grannfejd

När jag är på landet brukar jag om möjligt försöka få andra att sköta flug- och myggjakten på kvällarna innan det ska sovas. Jag skyller på att jag är så dålig på att smälla insekter utan att det blir fula fläckar på tapeter och tak. Men spindlar kan jag hantera själv, eftersom de inte ska dödas, bara bäras ut. (Ja, det handlar alltså om spindlar nu, så då har jag varnat den som eventuellt inte vill läsa mer om det.)

Å andra sidan, hade jag inte redan fixat det skulle jag nog ha lärt mig att klara det här med spindlarna ändå, så som jag bor nu. Här har jag ett gäng av varierande sorter och storlekar som väver sina nät utanför fönstren. I skymningen hissar de största, svarta spindelbossarna ner sig från takkanten och inspekterar näten genom att rycka i dem från olika håll. Jag tycker att det fungerar ganska bra så. De får gärna ha sina nät där, om det hindrar insekter från att flyga in genom mina öppna fönster.

Men nu rubbades just balansen i vår relation en aning. Tydligen gillar inte storspindlarna nattsvalkan lika mycket som jag, så de bestämde sig för att komma in till värmen hos mig i stället. Men jag är ganska noga med vilka som får sova över hos mig, så det gick jag inte med på. Därför stod jag nyss och vinglade på en skruttig fåtölj och sopade ner spindlar från taket med papper och tidningar. Och när de fick panik och hoppade iväg till okänt ställe, för att jag därefter skulle kunna upptäcka dem betydligt närmre inpå mig än väntat, höll jag nästan på att skrämma slag på mig själv också.

Nu sitter jag här och försöker bli av med känslan av kittlande spindelnät på axlar och hals, och har plötsligt dragit på mig en respekt för spindlar som jag inte riktigt har haft tidigare. Det var ju en oväntad effekt av det hela. Så jaha, ska jag inte våga sova med öppna fönster längre då? Jo, om jag är uppe tills det blir ljust på morgnarna borde det väl ordna sig. Ha!