måndag 15 juni 2009

På passcentralen

Det hör väl till den mänskliga naturen att vara lite dum? Jag hoppas det, för jag gör ju lite osmarta grejer till och från så där. Som idag, när jag ägnade eftermiddagen åt att ansöka om nytt pass. Jag som inte ens "behöver" något, och som så här långt i livet har gjort i snitt en resa utanför Norden vart femtonde år (det har inte varit särskilt prisvärda pass med andra ord). Ännu dummare är det att skaffa nytt pass just så här års, när det är som mest trängsel, och så dessutom en måndag efter att jag läst i tidningen att de hade problem under helgen, så att en massa folk skulle bli tvungna att komma tillbaka idag. Givetvis väntade jag också till sent på eftermiddagen, när även de flesta arbetande människor blivit lediga för dagen.

Jag var i alla fall inte så dum att jag blev förvånad över att det var närmare hundra nummer före mig i kön när jag kom dit. Och jag hade varit förutseende att tänka på att jag kunde ta med mig något att läsa, och utöver det hade jag lite andra ärenden att uträtta, men när jag nu redan varit så korkad tyckte jag inte att jag dessutom skulle sitta inne en solig eftermiddag (till), så i stället passade jag på att ta en ordentlig promenad i centrala Göteborg. Under rusningstrafik givetvis, men det var ju sol i alla fall.

Hur som helst, efter ungefär en och en halv timmes väntan var det till slut min tur att kliva fram till disken. Trots att väntrum är en av de hemskaste miljöer jag vet var nu ändå det som gjort mig mest nervös i förväg att jag skulle bli kontrollmätt och att någon skulle komma fram till att den längd som stått i mitt tidigare pass inte skulle stämma. Den är nämligen så fin och matchar mitt födelsedatum så väl. Men jag fick behålla min längd, tack och lov.

Fotograferingen gick också smärtfritt, men när det var dags för fingeravtryckslagringen hängde sig datorn. Proceduren fick tas om från början, men mina pekfingrar kunde fortfarande inte hittas av maskinen. Trots en varm dag, trängsel inomhus, stress, press och på det en outtalad anklagelse om att det var något fel på mina fingrar var jag uppenbarligen inte tillräckligt svettig om händerna. När jag fick testa med långfingrarna gick det dock bättre, vilket jag är rätt nöjd med ändå. De kommande fem åren kan jag alltså få visa långfingret i passkontroller, och bara det borde ju vara en anledning att ge sig iväg till lite krångligare ställen.