söndag 28 juni 2009

Helgen i hettan

När det är 30 grader varmt inne och det inte ens framåt kvällen hjälper att ha fönstren på vid gavel, eftersom det är nästan lika varmt ute, är det lätt att tänka i banor som att jag ju "brukar" vara på landet den här veckan och att det då minsann inte brukar ha hunnit bli ett dugg bättre eller varmare efter midsommarens svala småskvättarväder. Det är lätt att tänka på det jag missar och saknar när jag är i stan i stället för på landet, hur jag inte när jag vill kan bada på en egen badplats, traska omkring på grusvägar i mina bästa träskor, sitta med min kanna iste och en bra bok under pilen ... som visserligen dog för många år sedan, men jaja, ni fattar.

Lite svårare är det, men det går om jag anstränger mig, att tänka på att även på landet är huset hett på kvällen, när solen har eldat på den bakre långväggen hela eftermiddagen och när jag ska sova i min trånga överslaf alldeles under taket. Det är också lätt att glömma alla surrande och stickande insekter som stör nattsömnen där och ger en massa kliande bett överallt. Så jo, om jag bara tänker efter vet jag ju att det finns saker jag gillar med att vara i stan också. Som närheten till affärens glassdisk till exempel.

Det finns för- och nackdelar med alla väder, temperaturer och platser. Utmaningen ligger i att minnas vad det är man saknade med just det här tillståndet när man inte hade det. Så nu ska jag njuta av att ha stadslivets bekvämligheter och att kunna sova med fönstret öppet utan att få in några insekter. Och av värmen.

Men visst är det svettigt. I går skulle jag bara bada. Det dröjde dock tills solen hade gått ner innan jag kom iväg, och väl framme påmindes jag än en gång om varför jag har så svårt för allmänna badplatser, så det blev inget av badandet just där och då. Men jag hade picknick och filtar och mycket gott sällskap, så det blev en mysig sommarkväll på en klipphylla i alla fall. Och knotten och myggen festade liksom människorna kring sjön när vinden mojnat, så nog har jag fått min beskärda del av lantliga insektsbett ändå.

I dag togs jag sedan med på äventyr till tidigare okänd mark och då det ändå inte gick att vara ute i solen blev det en tur med en stekhet buss till ett varmt bygg-och-lite-av-varje-varuhus. Och visst är det på något vis något somrigt ledigt i att få se ett stort, häftigt varuhus där det finns "allt", gå omkring där i ett par timmar och sedan slutligen nöja sig med att köpa en liten bunt billiga vykort?

När söndagskvällen nu går över i natt och luften som drar in genom fönstret äntligen gör rummet uthärdligt att vara i inser jag att det inte är måndag i morgon, i alla fall inte bara, utan också ganska mycket ännu en het storstadssommardag, och att jag utan stress och panik kan njuta av nattsvalkan hur länge jag vill. Eller i alla fall till soluppgången.