måndag 29 juni 2009

Försmäktande

Inte klaga över värmen, inte klaga över värmen! Men om den gör en sjuk och galen då?

Det hann precis bli lite svalt och skönt, det vill säga runt 25 grader i rummet och 17 utomhus, innan solen gick upp igen. Vid niotiden vaknade jag och var tvungen att omedelbart gå upp, för att värmen kokade min hjärna och kropp. Jag lyckades få upp fönstret ytterligare en bit utan att solen lyste rakt in i rummet, klädde så av mig, baddade överkroppen med kallvatten och stod i det mycket svaga vinddraget utifrån och lät kroppstemperaturen sjunka en aning. Fick också ner temperaturen i rummet till under 31 grader och lyckades somna om efter en stund.

Vaknade någon timme senare med det världsberömda rycket, då grannen vägg i vägg började borra öronbedövande och länge. Konstigt nog kändes det inte fullt lika hett inne längre, trots att termometern visade på nära 33 grader.

Smöret smälter i samma sekund man tar det ur kylskåpet och allting är antingen varmt, hett, smetigt, klibbigt eller kladdigt. Hur mycket jag än dricker har jag ont i magen och huvudet och känner mig uttorkad. Jag måste ut, bort. Jag vet inte vart, men det måste finnas något ställe där det är skugga och under 30 grader.

Och värmen sägs hålla i sig ett tag till. Tills den avtar hittar ni mig på det där skuggiga stället, kliande mina monstruösa knottbett och för övrigt så djupt som möjligt försjunken i någon sval bok. Det blir inga viktiga ärenden uträttade inne i stan den här dagen åtminstone.