söndag 17 maj 2009

Klockan 04:47 en vanlig söndag

Var uppe och såg soluppgången igen, den här gången helt omotiverat egentligen. Men har jag väl varit uppe så länge att det börjar ljusna, vilket för närvarnade är vid fyratiden här, kan jag bara inte få ro att sova förrän jag har sett soluppgången också.

Förutom att jag inte begriper vad som plötsligt håller mig uppe hela nätterna även när jag inte pluggar eller festar, fattar jag inte varför jag tycker att det här med soluppgången är så märkvärdigt. Jag menar, i december ser man ju soluppgången varenda dag (som solen syns till alls alltså). Och i juni kan man lätt se morgonsolen innan man går och lägger sig vid tvåtiden eller så, lite beroende på var man är förstås, men här är det mitt perspektiv som råder. Fast just det, förr har jag väl knappt ens varit uppe så dags, faktiskt inte ens på sommarlovet.

Det är de här små detaljerna som ständigt dyker upp som påminner mig om hur mycket jag har att ta igen av saker som faktiskt är något att ha. För jo, något särskilt är det ändå med gryning och soluppgång.