torsdag 12 mars 2009

Tidsbrist, vilket fjolligt argument!

Var på möte inför jobb idag. Det var roligt att upptäcka att jag redan kände mig gammal i gården och att få träffa en massa folk som var bekanta sedan senast. Men vilka krav det ställs på en! Man ska veta var, med vad, hur mycket och vilka dagar man vill och kommer att kunna jobba i en så avlägsen framtid som om två månader.

Ännu svårare kändes det när det kom till ett jobberbjudande som gällde nästa vecka. De behövde folk till en jury som ska välja ut vinnare i en uppsatstävling, och det poängterades flera gånger att det vore bra för trovärdighetens skull om det fanns några som hade läst "typ svenska och litteraturvetenskap och sånt" som kunde ställa upp.

Men jag satt bara där tyst och stilla och lät de mindre kvalificerade räcka upp händerna. För jag visste att jag bara inte skulle klara att ta på mig jobb just nu. Fast så där gör man väl egentligen inte. Man tackar inte nej till jobb. Inte om man verkligen behöver meriter, kontakter och för den delen gärna tar emot lite extra pengar. Man låter definitivt inte chanser att faktiskt få jobba med något man kan vara bra på gå en förbi, när man annars bara har fått göra helt andra grejer. Visst, de här pedagogiska, naturvetenskapliga och tekniska uppgifterna är väl inte helt fel heller, för jag har ju uppenbarligen tillräckliga kunskaper för en del sådant också, så det är inget fel på det jobbet i sig. Men hur kan jag undanhålla världen min kompetens när min specialitet för en gångs skull är meriterande?

Det var dåligt av mig. Oh, så dåligt.