lördag 14 mars 2009

Schlagerförkylningen

I november någon gång slog det mig att jag varit alldeles frisk hela hösten medan alla andra har gått omkring och snörvlat. Men så grundlade jag väl ett fint immunförsvar under tre månaders sommarlov med mycket motion i solskenet.

Och så gick vintern.

Inte ens när jag vid två skilda tillfällen gick hem till en förkyld person och lät mig bjudas på mat av denna lyckades jag bli smittad. Och då hade det ändå varit värt det.

Sedan åkte jag tåg, buss, spårvagn, kom efter jullovet tillbaka till Göteborg till sjuka människor såväl hemma som i skolan, men fortfarande ingenting.

Det började kännas lite läskigt, och fast jag har nämnt det här för många har jag inte vågat skriva ner det. Fast efter ett tag börjar man nästan tro att man inte kan bli sjuk, ja, kanske till och med att man är odödlig.

Men nu! Nu! Bara lite visserligen, så lite som jag inte brukar vara förkyld, men det var då för väl att det inte var värre just nu, för det är ju melodifestivalsfinal ikväll! (Det kanske är den här schlagersjukan som alla artisterna verkar vara drabbade av, så att jag liksom är lite sympatisnörvlig?) Och jag har fina festivalarrangemang som jag har sett fram emot och absolut inte tänker missa.

Jag tror att jag nog skippar glittret och glamouren. Det får bli varm tröja och ett paket näsdukar i fickan i stället. Men för övrigt är jag laddad med tabeller, väl påläst och tänker fira traditionsenligt.

Trevlig kväll! Fräääs!