tisdag 10 mars 2009

Ny sida

Okej, har jag utlovat nyheter så ska det bli nyheter, även om det hann bli sent på kvällen först.

Så här är det. Jag är knäpp. Det var ingen nyhet, nej, jag vet. Men det var inte det som var tanken heller.

Jag som trodde att jag skulle bli galen av gatsten och hus och inte minsta lilla grönska i sikte har på över ett år inte tröttnat alls på att bo mitt inne i stan. Jag älskar Haga. Jag är helt betagen av klappret mot de stenlagda gatorna nedanför mitt fönster, jämför numera all bebyggelse med Hagas idylliskt gammaldags och Linnéstans pampigt tornprydda. Jag börjar så smått vänja mig vid att ha allt på så nära håll att jag bara behöver springa ut en liten sväng för att uträtta ärenden, oavsett om det är till bank, frisör, optiker, järnhandel, blomsteraffär, saluhall, restaurang, för att posta brev, köpa Västtrafikkort, kolla på turister eller vad man nu kan tänka sig. Och kan man bli annat än förskräckligt bortskämd av att bo intill Järntorget och alltid ha nära till spårvagnar som går åt en massa håll? Jag har också ett helt gäng med favoritpromenader: till Slottsskogen, Botaniska, Masthuggskyrkan och älven. Jag är omgiven av fina utsiktsplatser. Jag kan också helt enkelt gå till fots om jag ska möta någon eller gå på något evenemang på stan. Och jag har helt overkligt gått och skaffat mig ett favoritkafé i mitt eget kvarter. Bara en sådan sak.

Jag har egentligen vetat det hela tiden, att vart jag sedan än tar vägen så kommer jag att sakna massor som jag nu har här i Haga. Hur ska man hantera detta? Bo kvar så länge som möjligt, låta bli att tänka framåt, hoppas på det bästa och se vart livet tar en? Eller snabbt slita sig från drömtillvaron innan det blir omöjligt att bo någon annanstans?

Vi kan säga att det är det senare jag håller på att göra nu. För utan att någon hann fatta vad som hände håller jag plötsligt på att flytta. Det stod visserligen på min lista med mål för året att fixa en egen ytterdörr under våren, så egentligen är det helt planenligt. Det hände bara lite oväntat snabbt även för mig, eftersom jag hade glömt bort det ett tag.

Så nu ska jag flytta till ett mindre centralt läge med lägre standard, betala en högre hyra och dessutom lite sådana där grejer man som inneboende inte behöver tänka på, bli tvungen att åka kollektivt mycket oftare, få längre till det mesta (dock inte till de flesta!), bli utan tvättmaskin i lägenheten och riskera att få betydligt stökigare grannar än i dagsläget. Och det innebär att jag, just som jag trodde att jag på allvar höll på att ta mig ur den, blir ännu mer införlivad i studentvärlden, eftersom det på nytt blir en studentbostad som blir mitt hem, en bostad som jag till råga på allt kan bli utslängd från om jag inte tar mina poäng!

Ja, jag vet att jag är knäpp. Men det kommer att stå mitt namn på dörren, och jag tänker äntligen börja betala av alla de där matskulderna jag har till mina vänner. Jag ska bara räkna ut hur jag på bästa sätt ska återförenas med mina kastruller och kakformar först.

(Var det förresten lilla Rastlös Rotlös jag såg skymta förbi där i bakgrunden?)