onsdag 11 februari 2009

Tisdagen i Linköping

Jag är alltså i Linköping och gästspelar som student ett tag igen. Och på ett par dagars besök hade jag tänkt klämma in det mesta man ska klara av som student och lite till. Först och främst var jag tvungen att hitta en ny skolväg, men det var enkelt och blev en skön förmiddagspromenad genom T1 och Vallaskogen.

Världens bästa handledare tog emot mig som om jag varit en återfunnen förlorad son, och inte en student som två gånger misslyckats med att slutföra sitt uppsatsarbete. Bortsett från en som vanligt givande och uppmuntrande handledning fick jag karriärstips, vi odlade våra gemensamma intressen (som bland annat inkluderar gamla gruvor) och surfade teknikhistoriska snyggfoton, jag delade med mig av bussreseerfarenheter och fick själv en fint signerad bok av honom, där mitt eget tidigare arbete stod med i referenslistan. Det var ju inte precis dem sämsta sporre man kunde få att satsa järnet på den fortsatta forskningen!

Lunchen intogs på ett av stans finaste hotell. Maten var helt okej, men det var efterrätten som var den stora behållningen. Orutinerat nog hade jag lämnat kameran i bilen. Mobilfotot jag tog kan naturligtvis inte göra konstverken rättvisa på något sätt, men ni kanske kan utgå från det och sedan använda er fantasi.


Det såg så enormt lockande ut när jag såg folk komma med sina fat från dessertbuffén, och i sådana fall brukar jag nästan alltid bli besviken, men den här gången var det mesta jag smakade exakt så himmelskt gott som det såg ut att vara. Ujejuj. En tisdag!

Alla dessa trevligheter gjorde att jag för en stund glömde den magvärk som dykt upp nästan i samma stund som jag kom till Linköping. Det är helt sanslöst. Nu har jag ju åkt hit alldeles frivilligt och glatt, i ärenden jag har sett fram emot, och ändå mår jag uppenbarligen fysiskt dåligt av den här stan! Nåväl, jag vet ju att jag snart ska åka hem ... öh, till Göteborg igen, så det går nog snart över ändå.

Jag lyckades också lämpligt nog tajma mitt besök så väl att jag fick möjlighet att gå på årets spex när jag ändå var här. Spex är en av de studentikosa företeelser som jag faktiskt verkligen gillar, och för det mesta lever de också upp till mina högt ställda förväntningar. Den här årgången tillhörde väl kanske inte de bästa jag har sett, men en trevlig kväll blev det absolut!