tisdag 20 januari 2009

Följa de hemliga instruktionerna

Allt viktigt jag har kvar att göra idag kräver på ett eller annat sätt nätuppkoppling, men precis nu började mitt kinkiga nätverkskort (säger vi, jag vet inte om det är olika fel olika dagar, men strunt samma) få blodsockerfall eller något, så för säkerhets skull gör jag något mindre viktigt så länge. Det här alltså.

Jag fick ett skumt brev idag. Ja, ett brev. Med posten. Just det händer väl i och för sig ändå ibland, så jag ska inte haka upp mig på det (även om det i det här fallet kunde ha varit motiverat med ett mejl kunde jag tycka, men jaja).

Det gällde 2. Det är en kurs som jag har sökt och blivit antagen till på helt normalt sätt, men som jag därefter har kommit att undra över om den verkligen existerar. Jag fick ingen information om den inför terminen, som jag fick om exempelvis isländskan och alltid har fått om alla andra kurser jag någonsin har sökt, kommit in på, tackat ja till och så vidare. Och någon kurshemsida fanns inte. När jag sökte på kursens namn på universitetets webbplats fick jag inte en enda träff.

Jag skrev förstås till institutionen och ställde den mycket relevanta frågan om kursen alls ges. Svaret kom snabbt, men gjorde mig nästan mer förvirrad. Jag skulle få mer information av studierektorn den här veckan. Jaha, så vad? Hade de just upptäckt kursen och inte hunnit bestämma sig för om de skulle hålla den eller ställa in den (om man nu kan ställa in något som man inte har planerat)? Men jag lät bli att fråga mer just då. Om det definitivt inte fanns någon kurs skulle de väl bara kunna tala om det?

Ja, så kom det alltså ett brev idag. Med handskriven adress, personligen undertecknat av den omnämnda studierektorn. Jag är nu kallad på någon typ av "träff" i morgon, där studierektor och studievägledare ska närvara. Okej? Jag antar att de inte behövde göra allt detta om de inte tänkte erbjuda mig någon undervisning alls, men varför känns det lite som om en läkare ringer och ber mig komma dit personligen, för att man ju inte kan lämna dödsdomen på telefon? Jag antar att det är för att det inte liknar någonting jag har varit med om under min långa studietid på två universitet.

Varför så hemlighetsfulla? Är kursen i sig hemlig på något vis? Kommer jag att få kunskaper som gör att folk kommer att förfölja och skada mig? Eller är det bara en så eftertraktad utbildning att bara de allra bästa och mest förtjänta studenterna tillåts komma i närheten av den? Ja, vi säger väl så. Annars kommer jag att vara dundernervös i morgon.

Men nu vill jag ju veta. Det är smått absurt att terminen har börjat och jag varken kan söka studiemedel eller betala kåravgift eller planera saker för att jag inte vet i vilken omfattning jag kommer att studera den här våren. Fast snart så. Förhoppningsvis.

Hör ni inte av mig i morgon sitter jag antagligen inlåst nere i någon av de hemliga våningarna på universitetets centralbibliotek.