måndag 12 januari 2009

Ett år i Göteborg

Det går inte att säga något annat än att mitt första år i Göteborg har varit helt fantastiskt. Jag hoppas att det på något sätt har framgått när jag har berättat om mina upplevelser både här och i andra sammanhang, för det är inte på grund av någon hurtighetsiver jag har lagt mig till med som jag har varit positiv till nästan allt.

Men så har jag ju haft bästa möjliga förutsättningar också. Tänk att som ny i stan få bo i vad jag på allvar misstänker är den allra bästa stadsdelen: lugn (bortsett från lite rån och skottlossning runt hörnet), vacker, idyllisk, gammaldags och modern på en gång, med alla bekvämligheter inom räckhåll och härliga promenadvägar efter älv, upp på berg och genom parker runt omkring, med en minuts gångväg till Järntorget, varifrån jag har kunnat åka till nästan allt jag har behövt åka till direkt, utan byten och långa extrapromenader, och med alla vänner, skola, bibliotek, museer, saluhallar och andra sevärdheter, affärer och inte minst Liseberg inom 10-30 minuters cykelväg, och när det har varit evenemang som filmfestival, kulturkalas och liknande har jag haft det mesta inom bekvämt promenadavstånd.

Det har varit bra väder nästan hela året, utom möjligen den senaste månaden. Alla jag redan kände här har tagit väl hand om mig och gett mitt sociala liv en rejäl skjuts, och jag har också haft enorm tur med människor jag har träffat genom utbildning och tillfälliga jobb, för att inte tala om min lånefamilj, som var helt okänd för mig när jag flyttade ner, men som har varit till mycket glädje och hjälp. Ja, faktiskt har jag upplevt att jag har haft turen med mig för det mesta.

Här kan man ju välja om man vill se det som lite hjälp på traven att komma någonvart med det nya livet och få ett stärkt självförtroende, eller om man kanske snarare tycker att det beror på en redan positiv inställning att jag uppmärksammar de positiva händelserna i första hand och att det därmed blir något slags god cirkel. Vilket som går bra för mig. Flyt har jag haft i alla fall.

Egentligen kan nog ett första år i en ny stad inte bli bättre. Antagligen kan inte något år ens i den här stan bli bättre. Vart jag sedan än flyttar kommer det att finnas nackdelar som inte Haga har, och vad jag än gör så kommer jag oundvikligen att efterhand sluta imponeras av allting här. Det kommer att bli mer som för alla andra som bor här. Det behöver ju inte betyda att det blir dåligt för det, eftersom Göteborg faktiskt är en bra stad överlag, men det kommer aldrig att bli som det första året igen. Så bra då att jag har varit så duktig på att ta vara på dagarna, speciellt under den långa lediga sommaren i stan, och verkligen njutit av allt det goda som har kommit i min väg. Hoppas att jag kan fortsätta att göra det i alla fall, vad som än händer framöver.