torsdag 25 december 2008

Kära lilla hemstad

Förr har jag aldrig velat gå med på att kalla Falun för en liten stad. Den är väl en vanlig, medelstor svensk stad, har jag tyckt. Och det är den ju. Fast det betyder inte att den inte är liten.

Och jag fattar nu varför jag jämför varje hemkomst med filmen Masjävlar. Visst, vi bor i stan och inte ens i närheten av Siljan, men nog tusan pratar folk dialekt så att det räcker till, och visst är det snö på gatorna och folk pimplar på sjön och åker skoter. Man ser nästan alltid någon man känner igen när man går på stormarknaden.

Ändå är det inte förrän nu jag verkligen börjar förstå hur litet det är. Nu när till exempel lillebror kommer och berättar om alla mina gamla bekanta och folk som gått i parallellklasser till mig och så, som nu han träffar här och var, jobbar och umgås med. För andra syskon är dylikt förstås ingenting märkvärdigt, men här är åldersskillnaden ändå så stor att vi aldrig har delat kompisar. Men nu när generationerna börjar flyta ihop märks det mer än någonsin hur varje gruppering av folk man hamnar i har minst någon koppling till alla ens andra sammanhang här.

Så jo, man får nya perspektiv av att bo på andra och lite större ställen, och jag gillar att upptäcka sådant här, även om det känns konstigt ibland. Jag tycker absolut att man ska ta chansen att bo åtminstone ett tag någon annanstans än i sin hembygd, hur rätt den än är för en. Möjligen blir också hemma till och med ännu mer hemma när man vet vad som är speciellt med det?