lördag 18 oktober 2008

Det kan vara precis så lätt

Jag bara måste få berätta lite mer om mitt möte med den goda vännen jag nämnde tidigare. Jag lärde känna honom genom Motor-Ola i Linköping en gång i tiden, men sedan flyttade han därifrån och vi har inte träffats på ett antal år. Vi har helt och hållet den moderna tekniken att tacka för att vi kom på att även vi två kunde vara kompisar, och också för att vi sedan har hållit kontakten någorlunda.

För ett par dagar sedan fyllde han år. Jag är en sådan som håller koll på födelsedagar, så jag tyckte att det kunde passa bra att höra av sig, då det nu gått ett tag sedan senast, och skickade ett litet mejl av grattis- och uppdateringstyp. Som man ofta gör, utan att det sedan brukar leda till så mycket i praktiken, tillade jag att om han skulle råka ha något ärende i Göteborg någon gång vore det trevligt om vi kunde ses. Svaret kom samma dag: "Jag är i Göteborg i helgen." (Jag fick senare reda på att han nästan aldrig är här annars.)

Osannolikt nog hade vi båda tid över samtidigt för att träffas ett par timmar. Efter lite småplanerande via sms under förmiddagen visste jag fortfarande bara ungefär när vi skulle träffas, då jag efter lunch promenerade genom stan för att försöka vara strategiskt placerad tills jag skulle möta honom någonstans, var hade vi inte sagt något om.

Mobilen ringde och jag svarade medan jag fortsatte gatan framåt.

- Nu har jag ätit, upplyste han.
- Jag också. Var är du?
- I närheten av domkyrkan.
- Fint, det är jag också.
- Ha! Så bra. Ska vi träffas utanför den då?
- Ja, var?
- Inte vet jag, det är du som hittar här. Hur långt ifrån är du?
- Tja, femti, hundra meter kanske.
- Jag också.
- På vilken sida?
- Jag går just över några spårvagnsspår.
- Öh ... men, ha! Stanna.

Vi stannade där, på vägen mittemellan körfälten. Han påpekade att Göteborg är en liten stad, kanske ändå inte liten att detta inte är lite lustigt, men eftersom han bor i huvudstaden har han väl på sätt och vis rätt, tänkte jag och accepterade det för ögonblicket.

För säkerhets skull lämnade vi körbanan efter en stund och gick vidare genom regnet denna strålande vackra dag. Och snart kan ingen ta ifrån mig övertygelsen att det är något magiskt med Göteborg. Här är inte bara allt möjligt, utan det händer verkligen också.