fredag 17 oktober 2008

Balkongprataren

Igår kväll åkte jag spårvagn. På ett ställe passerade jag ett hus där det stod en man och pratade i telefon på en balkong.

Fem timmar senare, kring midnatt, var jag på väg hem och då stod såvitt jag kunde se samme man på samma balkong och pratade i telefon. Det var visserligen mörkt, men jag tyckte att han såg levande ut. Och det var efter att de häftiga regnskurarna dragit förbi, så fullkomligt vansinnigt var det väl inte att stå ute och prata i telefon. Fast lite lustigt tyckte jag allt att det var.

Vilka historier en fantasifull hjärna kan sätta ihop utifrån denna lilla upprepade syn!