tisdag 2 september 2008

Fråga kan man ju alltid

Jag gillar när folk stannar mig ute för att fråga om saker. Nej, jag menar nu inte alla tjejer och killar som hänger på Järntorget och undrar vad jag har för elbolag och mobiloperatör, om jag har hört talas om Amnesty och sådant. Jag menar när folk som inte hittar så bra vill veta var något ligger eller hur man tar sig dit.

Fast jag gillar det egentligen bara när jag kan komma med något givande svar. Och det är ytterst sällan det inträffar. Det beror nog bara delvis på att jag själv är nästan ny här, att det är en stor stad och att folk frågar efter så underliga saker som jag omöjligt kan känna till (vadå busshållplatser och telefonnummer till taxibolag, ni ser väl att jag cyklar?). Det var nämligen exakt lika illa när jag var 19 år och fortfarande bodde i Falun, där jag levt hela mitt liv så långt. Då fick jag i stället total blackout när någon frågade mig var närmaste apotek låg.

En gång har jag i alla fall varit till någon nytta här i Göteborg. Det var när en man frågade mig var Andra Långgatan låg. Vi befann oss då på Tredje Långgatan (parallellgatan, för er som inte är så hemma i den här stan). Jag försöker åtminstone intala mig att han aldrig hade klarat sig utan just min hjälp.