måndag 19 maj 2008

Att lämna in cykeln på verkstad framstår mer och mer som ett klokt beslut

Det börjar med en inte helt perfekt sittande sommarklänning, inköpt för dyrt som en desperat impulshandling i längtan efter sommar. Men att den är lite stor över bysten ska väl gå att fixa utan dyra operationer, tänker jag optimistiskt. Symaskinen finns ju nära till hands, och nu när mamma inte gör detsamma får jag väl klara mig själv och visa hur duktig jag är.

Matt grön klänning. I sylådan tråd i olika kulörer, dock ingen direkt lämplig, så valet står till slut mellan beige och mintgrön. Ja, men beige är ju den färg som ingen någonsin lägger märke till, så den får duga ändå.

Fram med symaskinen, trä i tråd, nåla klänningen. Börja sy. Klänningseländet fastnar omedelbart i en härva av tråd, nål och hungrigt tuggande maskintänder. Och plötsligt upptäcker jag att symaskinen tydligen läcker olja från någonstans där jag inte ens visste att det skulle vara olja.

Lyckas separera tyg från stål utan större skador. Och faktiskt sitter klänningen en aaaning bättre efter justeringen. Nu småirriterar jag mig inte längre på den för att den har kostat mig en massa pengar och ändå inte sitter perfekt. Nej, nu blänger jag hatiskt på den för att den har kostat mig en massa pengar, inte sitter helt perfekt men ändå har beige tråd under armarna och oljefläckar på bröstet.

Fast det blir säkert inte över sjutton grader något mer i år i alla fall.