fredag 8 februari 2008

Ute utan pengar

På tal om att inte bli trodd så var jag ute och traskade i skumrasket när en person närmade sig mellan parkerade bilar och lite försiktigt sa hej. Jag hejade tveksamt tillbaka. Personen (jag vet ärligt talat inte om det var en kvinna eller en man eller kanske en yngling) frågade då om jag hade ett par kronor. Jag tänkte efter ett ögonblick och mindes sedan att jag faktiskt inte hade ett öre på mig. Så helt ärligt kunde jag svara nekande, beklaga och gå vidare.

Men vem tror en egentligen i en sådan situation? Vem går omkring mitt i stan utan plånbok eller ens lite småpengar i fickan? Ja, jag gör tydligen det. Jag har inte hunnit vänja mig vid att det längs hela mina promenadvägar ligger affärer och att man när som helst kan få användning för pengar eller något annat i plånboken. Dessutom tycker jag att det är jobbigt att släpa på så mycket grejor (ehum). Och det är klart, pengarna räcker förstås längre om man inte har dem med sig.

Men vem tror en när man är helt ärlig? Det verkar väl klart mer rimligt att man är självisk, snål och misstänksam än att man går omkring utan pengar?