lördag 2 februari 2008

Dags för nedskärningar i allmänna lånecentralen?

När jag kom hem från affären och flyttade plånboken från jackfickan till skrivbordet följde en liten blå plastcylinder med. Efter ett par ögonblick kände jag igen den som den lilla behållare som innehåller reservstiftet till min passare. Då det här ens var något jag tänkte på förstår ni säkert att jag inte alltid går omkring med passare och deras tillbehör i fickorna. I själva verket har min passare legat i mitt pennfodral sedan gymnasiet, mest för att påminna mig själv om den tid då jag var lite mer tekniskt inriktad och regelbundet ritade fina figurer till uträkningar och annat lika coolt.

Så varför kom nu den lilla blå behållaren upp ur min jackficka? Tänkte jag inte. Konstigt nog. Istället gick jag bara och drog fram ryggsäcken, där pennfodralet numera åter bor eftersom jag är student igen. Jag stoppade tillbaka den lilla plastkapseln på sin plats och ... men! Där trillade en del av en stiftpenna ner på golvet!

Jag får väl skylla min trögtänkthet på att jag inte är teknolog längre. En filfak-student har liksom lite mer tid på sig till sina reflektioner och analyser. Men till slut fattade jag ändå vad ni andra redan i första stycket räknade ut, nämligen att det var hål i mitt pennfodral.

Titta, trasigt!

Vad ska jag ta mig till? Jag som har så mycket grejer däri, som jag alltid bär runt på. Ja, alltid som student i varje fall. De senaste åren har jag klarat mig utmärkt ändå. Men ända sedan högstadiet har jag levt i övertygelsen att det är bra att bära med sig så många praktiska saker som möjligt, för man vet aldrig vad som kan hända. Numera nöjer jag mig visserligen oftast med att ha näsdukar och en plastpåse i alla mina väskor, men även penna och något mer skrivvänligt papper kan med stor sannolikhet behövas då och då.

En liten inventering av pennfodralets innehåll gav många upplysningar om mig, tror jag. Där rymdes en salig blandning av småprylar från i stort sett hela mitt liv. Här ska ni få se:


Grejer.

  • Min allra första egna sax, som är väldigt skev och funkar sådär. Folk brukar skratta åt den och då blir jag sur på dem. Det är ju min allra första sax för sjutton! En sådan sak kan man givetvis inte göra sig av med.
  • En avsågad plastlinjal, som jag har haft sedan första klass. De flesta andras linjaler gick av redan någon gång under lågstadietiden, men min har hållit genom alla skolår. På gymnasiet blev jag dock tvungen att såga av den för att få plats med den i just detta, nu trasiga, pennfodral.
  • Min finfina passare, återförenad med sitt reservstift. När jag började gymnasiet och skulle gå natur med teknisk inriktning var jag mycket noga med att bara köpa saker i blått, grönt, svart och andra otjejiga färger.
  • Till exempel har jag här också en svart och en grön stiftpenna, med olika tjocklek på stiften förstås.
  • Diverse färgpennor (till och med en sådan där röd och blå penna som väl egentligen bara lärare ska ha?). Min teknologilärare i ettan på gymnasiet sa att man skulle klara sig mycket bättre om man använde mycket färg, så det tog jag fasta på. Alla min formler, figurer och andra viktiga anteckningar färglades därefter enligt mitt eget mycket avancerade och konsekventa system. (Undrar varför jag aldrig har använt mer färg i mina språkstudier? Kanske för att det har gått bra ändå?)
  • En mycket barnslig och tjejig pennvässare i form av en rosa penna. Den har väl också hängt med sedan min barndom, men visar annars att jag inte är fullt så enkelspårig som det kan verka.
  • Ytterligare stiftpennor, dock av simplare modell. Troligen något slags betalning jag fått av folk (med största sannolikhet killar) som lånat pennor och sudd av mig tillräckligt många gånger för att deras samveten skulle vakna till liv. Och så en bläckpenna som fungerar men ger rätt blek skrift.
  • Två sudd. Ett stort och välvårdat, ett annat litet, mycket smutsigt och antagligen inte använt sedan studenten.
  • Två förpackningar blyertsstift, i två olika tjocklekar.
  • Fyra gem, fem säkerhetsnålar (i varierande storlekar naturligtvis) och ett mycket fiffigt bokmärke som enkelt kläms fast på ett pappershörn.
Länge hade jag dessutom alltid med mig en kabel som man kunde koppla ihop två grafritande räknare med, för exempelvis kopiering av spel (eller mer vettiga program). En gång under mina pedagogikstudier, när jag inte hade haft själva räknaren med mig på minst ett par år, kom jag dock på att jag kunde plocka ur kabeln ur pennfodralet för att spara plats. Praktiskt.

Men var ska jag nu göra av alla dessa andra små saker? Ska jag bli som andra människor och bara ha med mig penna och sudd till föreläsningarna? Hur kommer det då att gå med mina studier?

Jag skulle faktiskt kunna ta och sy mig ett nytt pennfodral, för jag har både symaskin och tyg med mig till Göteborg (ja, vadå, det kan ju vara bra att ha!). Jag skulle dessutom ha kunnat återanvända det gamla fodralets dragkedja om det inte hade varit för att den sedan många år har varit lagad med en säkerhetsnål som jag lämpligt nog hade med mig när dragkedjan gick sönder.